(Romanian pronunciation: [nikoˈla.e toˈnit͡sa]; April 13, 1886 - February 27, 1940) was a Romanian painter, engraver, lithographer, journalist and art critic. Drawing inspiration from Post-impressionism and Expressionism, he had a major role in introducing modernist guidelines to local art. Born in Bârlad, he left his home town in 1902 in order to attend the Iaşi National School of Fine Arts, where he had among his teachers Gheorghe Popovici and Emanoil Bardasare.The following year he visited Italy together with University of Bucharest students of archeology under the direction of Grigore Tocilescu.During that period, together with some of his fellow students, Tonitza painted the walls of Grozeşti church. In 1908 he left for Munich, where he attended the Royal Academy of Fine Arts; he began publishing political cartoons in Furnica, and contributing art criticism articles to Arta Română. Tonitza spent the following three years in Paris, where he visited artists' studios, and studied famous paintings.Although the young artist's creation would initially conform to the prevalent style, his gift for colour and his personal touch would eventually lead him towards experiment.Throughout his life, he remained committed to the Munich School, hailing its innovative style over the supposedly "obscure imitators of Matisse".   Related Paintings of Nicolae Tonitza :. | Naked | Cap de fetita | Nud vazut din spate, ulei pe carton. | Cap de copil, ulei pe carton | Fetita padurarului |
Related Artists:
carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).
James Hope
American, born circa 1818-1892
Gerbrand van den Eeckhout
1621-1674 Dutch Gerbrand van den Eeckhout Location Dutch painter, draughtsman and etcher. He was the son of the goldsmith Jan Pietersz. van den Eeckhout and a great friend as well as a pupil of Rembrandt, according to Houbraken, who commented that van den Eeckhout painted in the style of his master throughout his career. This is certainly true of van den Eeckhout (biblical) history paintings, but less so of either his portraits, which gradually displayed more Flemish elegance, or his genre pieces (from 1650), in which he followed various trends; he adapted his style to suit his subject with sensitive versatility. He was also a gifted colourist and an artist of great imagination, superior in both these respects to such better-known Rembrandt pupils as Ferdinand Bol and Nicolaes Maes. Moreover, he was extremely productive, and there is at least one dated painting for virtually every year between 1641 and 1674. In addition, he created a large body of drawings comprising histories, figures, landscapes and genre scenes executed in various media, including watercolour. He also made several etchings, mostly studies of heads, such as the Self-portrait (1646; B. 66). He died a bachelor, aged 53.